Många håller René Char (1907-1988) som efterkrigstidens mest betydande europeiska poet vid sidan av Paul Celan. Han inledde sin författarbana i surrealismens Paris men levde från och med kriget i Provence, där hans roll i motståndsrörelsen blivit legendarisk. Chars poesi präglas av stark kompression och mänsklig närvaro, av ögonblickets intensitet och eonens vidvinkel, av existensens och naturens synkrona förvittring och växande.

‍